Egel;

Husse var inte riktigt nöjd med alla delar i mitt MH. Men det var en märklig tillställning tyckte jag. Furia hade skvallrat innan och sa att det var väl bara att skita i vad alla människor tycker att man ska göra och inte.

Så här tyckte jag i alla fall;

Först kommer vi upp och går förbi en massa folk som står på rad och tittar, då får jag lite rampfeber ska jag erkänna. Vad har de för sig och vad vill de? Ska jag hälsa eller inte, hoppa upp och pussas eller låta bli? Nej jag låter bli, de kan väl stå där som dumma höns o glo om de vill.

Efter det var det en tant som ville låna mig en stund och det fick hon väl. När det var gjort skulle vi leka. Men jag tyckte hon var sådär som lektant så jag kände mig lite ljum. Men gjorde mitt bästa för att hon inte skulle känna att hon ansträngde sig förgäves.

En svans for iväg in i buskarna! Awesome! Den hämtade jag till husse.

Sen stod vi bara alldeles stilla en lång stund. Matte hade trott at jag skulle börja tjata som vanligt på husse. Skälla, krafsa, gräva och hoppa på honom. Men jag begriper väl när det är dags att sköta sig så jag tog det chill. Vandrade runt lite, nosade och gnagde på några döda grenar o var allmänt relaxad o cool.

Vi kom till en glänta och långt borta bakom en buske kom det fram en lekfigur. Är det något dagis det här eller..? Jag sprang en liten bit men…nej, hon verkade inte värd besväret så jag vände tillbaka till husse. Han är alltid roligast, det vet jag.

Promenaden fortsatte och plötsligt hoppade det upp en gubbe i vår väg. Shit vad han skrämdes. Chilla gubbe så man får hämta andan. Jag nosade på den så gick vi iväg. När vi vände om så VAR DET EN TILL!! Men mig skrämmer man inte hur som helst två gånger så jag skällde till ett par gånger för att visa att jag var beredd. Matte brukar säga att jag har hjärna som Nalle Phu ungefär, förstår inte vad hon menar med det?

Vi fortsatte och det skramlade plötsligt till bakom ett buskage. Ingenting märkvärdigt med det så vi fortsatte prommisen.

Men nu blev det besvärligt på riktigt. Två spöken kommer skridande ut ur skogen och jag insåg att här var det dags att gå någon annanstans. Husse som är stor och stark stod oberört kvar och jag tänkte att han fixar nog det här utan mig. Så jag tänkte som matte skulle gjort, ”Jag tar handväskan och går nu jag”. Sakta lommade jag iväg bort mot parkeringen igen och hade väl tänkt att husse skulle komma med. Men icke då. Den idioten står kvar och väntar på att bli spökad han! Husse går fram till det ena spöket och då insåg jag att han har förlorat förståndet och blivit galen så jag rusade dit. Jag blåste upp mig och skällde det värsta jag kunde. Då tar spöket av sig hela dräkten och jag ser att det är Joel!!! Men då blev jag riktigt piss!! Jä…svikare!! Skrämmas på det viset!! Här hälsade vi på varandra på parkeringen och så luras du så här!! Jag trodde vi var polare jag men det kan du fetglömma i fortsättningen!!

Ut på gräsmattan och leka igen i alla fall. Men aldrig med Joel det säger jag bara. (Grr.. zzz…zzz…snakeeye!) Nu var hon lite roligare den där tanten och jag kände ju igen henne också så det var rätt kul. Ett par skott brann av medan vi stod där men de har jag hört förr så det rör mig inte i ryggen.

När alla var klara och vi vilat lite så blev det äntligen lite skyddsträning med favoritJohnny och husse. Vi hade kört några moment innan så det här är faktiskt inte mitt bästa, men de andra kom ju inte med på film såklart. Men jag är på och håller fast som ni ser så promenaden var glömd sedan länge.

Brix;

Vad är det roligaste jag vet? Allt jag får göra med matte Malin där det bästa är agility. Utomhussäsongen har startat och vi debuterade under två dagar i Västerås. Malin var ruskigt ringrostig som inte tävlat på så länge och dag 1 läggs till handlingarna tyckte hon. ”Otajmad, tyst och usel handling”, var hennes kommentar.

Hoppklasserna blev lite bättre även om det blev disk i dem också.

Nästa gång ska jag ta alla hinder där ute i hörnen också. Missade dem den här gången.

Furia;

Åh det är bara så underbart att utesäsongen är igång. När jag kom o tävlade på söndagen så blev det ju fint väder igen.

Är ju klar med mina hoppinnar men matte tycker att vi kan försöka passa på att träna lite saker på tävling och köra klart de klass 1 vi är anmälda till. så det blev 2 hopplopp för mig på söndagen. Matte harbland annat  börjat trycka på mig lite extra i slalom och jag var inte riktigt beredd på det så jag missade en port.

Bättre i det här loppet. Matte slarvade med bytet efter tunneln, före säcken och kunde gjort det mycket tydligare. Tappade tid i utsvängen där. Ett halvtaskigt blindbyte vid nästa tunnel kostade också tid. Skärp dig matte!

 

Men det blev en tredjeplacering och en pinne i alla fall. 2,71 s efter segraren. Spring fortare!!!!

/FEB

 

Furia;

Ja inte jag då. Känner mig inte riktigt fullvuxen än faktiskt. Men matte är! Hon har fyllt år, 50 stycken blev det den 13 april. Tänk vilken lyckodag för mig att just matte föddes fredag den 13 april 1962. Det är länge sen det!!

Kan inte direkt påstå att jag tycker matte beter sig som fullvuxen alla dagar heller för den delen. Hon är lite sprallig av sig. Det har vi till och med domarprotokoll på. ”Föraren något sprallig med hunden” stod det i helhetsintrycket. Och det var dessutom en dag då matte var stel och strikt som en pinne och var extremt noga med att inte göra något väsen av sig ute på lydnadsplanen.

50-årsdagen då, den gick i mattes favör helt klart. Hon hade önskat sig tequilarace och rejvparty och då blev det så. Agave Tequilabar i Uppsala var bokad för 25 gäster och därefter rejvades det på Galejan när väl musiken blev den rätta.

Allt var perfect awesome enligt matte. Vännerna skrev hyllningsdikter i singuinform och sångerna var fyndiga och framfördes med eller utan mandolinackompanjemang(!!). Margaritan var underbar och tequilan till kaffet likaså. Chiligrytan var het och tequilaflamberad mango med glass gick inte av för hackor. När Galejan blinkade med ljuset fanns det dans kvar i rejvbenen så Flustret fick sig ett besök också. Tur att Malin lovat gå ut med oss pinknödiga på morgonen för husse och matte kom kvidande upp ur sängen först vid 14-tiden!! Fattar ni!!

Något spralliga matte har fler hyss på gång som väl inte riktigt anstår en fullvuxen 50-åring. Agilitydans står på schemat specialbeställt av Studiefrämjandet och mattes planer med det är att liva upp Slottshoppets tävlingar i pausen. Är inte riktigt säker på att alla andra UHV:are tycker det är en lika lysande idé.  Peace and Love får sig ett besök i sommar igen och just nu dundrar musik matte inte kunde sedan tidigare i hennes iPod. ”Man måste ju lyssna in sig så man går på rätt konserter”, säger hon. Bloc Party, Skrillex o Stiko Per är siktet inställt på just nu i alla fall.

Jag då, vad gör hon med mig? Det är agility, spår, roliglydnad och rallylydnad mest hela dagarna faktiskt. Roliglydnad är en massa nya konstiga fotpositioner som jag har svårt att hänga med i och inte fattar mycket av, men skitkul är det!! Jag tror att vi springer runt någon form av snyggt dressyrprogram med öppna och slutna skänkelvikningar, piruetter, ryggningar , piaff och passage. Ni kan ju prova själva får ni se, man måste vara skärpt som attan för att hänga med.

I agilityn har matte siktet inställt på att det ska bränna i låren vartenda träningspass så nu börjar hon bli riktigt kulig där med faktiskt!

Vi var uppe i Borlänge och körde lite skyddsövningar också och vi fnissade ljudligt tillsammans över det. Hur ska man ta ett hot på allvar om det framförs på babyspråk med liten pipig röst? Johnny betedde sig som han lekte med en kattunge och skyllde på att jag är liten och en smula fisförnäm så det är svårt att ta mig på allvar!!??!! Nästa gång ska jag bita honom hårt där jag kommer åt så ska han väl få se på fisförnäm!!

Nu närmast väntar ett uttag av en födelsedagspresent som vi fick av Carola o Nemi. Kurs med Veronica Bache i morgon kl 12.00. Malin fick samma present när hon fyllde 15år så nu blir det intensivträning för undertecknad , Brix och Nemi. Så skitkul ska det bli!!

En hyllning till matte gjorda av hennes barn kommer här. Skruva upp ljudet en smula och njut av hur agility kan klippas ihop så det blir som bäst! Vi passar på och skickar en glad tanke till Tilda i hundhimlen och njuter av hur kul hon har det på filmen.

/F

 

Brix;

Long time no see men nu är jag i form igen.

Har haft lite trassel med ett litet ryggskott, varför förstår ni snart på bilderna, och min högra framtass är en gnutta torr. Men det är ju småsaker som aldrig stör en äkta cattledog från Snjos;). Det stör bara mattar och hussar så man är satt i nån jä… karantän av något slag nu och då. Töntiga omslag med fula strumpor på fötterna och koppeltrams.

Men nu är det full fart som gäller. Påsklov betyder träning när nyss 15 år fyllda matte lugnar ned hormonerna och stannar hemma. Jag gjorde ett helt djävulskt bra agilitypass igår med slalomingångar värda en Hoss och en lycklig matte i hasorna. Jag vet hur man skapar mersmak:)

Debuten i agility är också gjord. Rättvik i mars med hallen full av löptiksdoft. Då var det inte lätt för en casanova som undertecknad att hålla sig i skinnet ska jag säga. Men vi gjorde ett lopp i rasande fart där jag tydligen sprang förbi en tunnel och det ska man ju inte göra om man vill ha placering och pinne o allt det där. Men take it easy, det kommer fler tävlingar.

Klipper in lite bilder från morronjympan så ni ser vilken atlet man är och att ni förstår att det kan bli ett och annat litet ryggskott.

Say no more!

/B

Furia;

Nu är det äntligen påsklov och vi kan se fram emot träning, träning, träning.

Börjar känna mig riktigt stark, snabb och kraftfull så jag hoppas matte tar det tillvara på ett bra sätt.

Agilityn är bara så himla kul nu när matte äntligen börjar hitta hur vi ska ha det på banan. Gjorde ett riktigt roligt pass på öppen träning senast där jag klarade av att ha en raggig sheepdog i häcken utan att vända runt och slita tussarna ur ögonen på den. Men jag satt taggat kvar och koncentrerade mig på matte för att inte missa starten.

Lydnaden börjar också bli  kul nu när matte ändrat inställning till det hela och spåren i skogen ska vi inte tala om vad roliga de är. Jag for som en raket senast och matte hängde som broms på snöret med Bricanylen i munnen.  Men med bättre kondis så går det bättre att vara allergisk också så kom igen nu matte. Nu fysar vi:))

/F

 

 

Egel:

Äntligen har Furia blivit avslöjad som den Förgörare/Förstörare hon är!!  Så mycket skit som jag tagit för hennes skull.

Jag var hos veterinären och röntgade höfter och armbågar igår. Det var en rusig upplevelse måste jag säga.

Tomt i väntrummet när jag kom så det var lugnt. En kvinna kom ut och gav mig ett stick i nacken och snart därefter gick världen i ultrarapid. Såååååå niiiiicccceee~~~!!

Innan man kan baxas upp på röntgenbordet så måste veterinären veta hur mycket man väger. Jag begriper inte varför de måste veta det varenda gång. Ok för att veta hur hög dos av det där häftiga rusiga man ska få men det hade jag ju redan fått. Behöver de förstärka röntgenbordet eller vad? Nåväl jag fick ställa mig på vågen och håll i er nu…..24 kg! Ja, ja ni hörde rätt…24 kg muskler och inte en fettgnutta att ta i. Vad sägs, vad sägs!! ) Så LillPrinsen har vuxit till sig och there´s more to come, säger jag bara. Så både husse och jag gick med breda ben och armarna ut från kroppen så musklerna får plats ut till bilen. Det räckte att den där mesiga lättviktaren till schäfer i väntrummet kastade en blick på mina 24 så blev han tyst och backade.

Hemma igen vinglade jag glatt ut i köket och möttes av; stekpannorna och kvarglömda bestick och stekspadar på golvet OCH JAG VAR INTE HEMMA NÄR DET HÄNDE. Furia kom ut från sin bädd med öronen rakt ut och såg hur skyldig ut som helst. Äntligen har husse och matte förstått hur det går till när de inte är hemma. Furia hoppar lätt som en fjäder upp på köksbänken och förser sig av allt det goda.

Jag är inte lika fjäderlätt och mina 24 kg skulle såklart lämna spår i plåten.

Det blev en bra dag det här. )

 

Egel;

Då har vi varit med husse på resa. Jag, matte och Furia. 120 mil och 2 hotell i 2 städer på 3 dagar. Det var nästan Sverige runt det!

Jag måste erkänna redan här och nu att jag är ingen globetrotter. Hemma bäst är min melodi helt klart och där ska då husse finnas tillgänglig 24 timmar för att jag ska vara nöjd. Det blir som oroligt i hela kroppen när vi ska sova borta. Jag känner inte igen vare sig ljud eller lukter och andra hundar har varit i rummen före mig. Huva!!

När kvällen så kommer och vi ska gå till sängs så blir jag alldeles konfys. Var har husse tänkt sig att jag ska sova då? Var är MIN säng!!??!!??!! Om han tror att jag ska nöja mig med någon sketen universalfäll på bara golvet så tror han fel.

Så när vi reser ligger jag i sängen. Det är så mysigt med rena lakan, fluffiga täcken och puffiga kuddar. Några gånger måste jag klättra ur för att kolla vid dörren om det händer något där ute i korridoren. Snabbaste vägen är via husse förstås. En framtass i skrevet och två baktassar i magen brukar vara rätt väg. När jag kollat mitt och hör att husse sover lugnt igen så är det dags att gå tillbaka. Samma väg fast den här gången med ett litet hopp så man landar med några kilos tryck också. Det brukar räcka för att husse ska stöna till, vända sig runt och lämna plats för mig. Vi har hittat vårt perfekta sätt att sova tillsammans. Husse ligger på mage med benen brett isär. Däremellan ligger jag på rygg med alla fyra tassarna spretande åt olika håll. Om bara matte och Furia kunde ligga någon annanstans så skulle vi lätt få plats att vända oss också husse och jag!

/E

Egel;

Det märks att ljuset börjar komma tillbaka. De sista resterna av julen är äntligen bortstädade och nya våriga dukar, gardiner och blommor har hittat in i vårt hem.

Ja jag kan inte låta bli att tycka att det är lite mysigt när matte pysslar runt och förgyller hemmets vrår med färg och blomsterprakt.

Det är någon här hemma som ”råkar” titta på inredningsprogram ibland, därav språket. Kom ihåg att jag fortfarande är ung och mycket formbar.

Nåväl åter till prakten. In på bordet i vardagsrummet dyker det upp en blomma av det mest förföriska slag. Det är små ljuvligt blå pärlhyacinter i en vit korg av hjärta täckt med mustig mossa. Jag bara ääääälskar den!!

Så mycket att jag försökt plantera om den inte bara en gång utan sådär bedömt 5. Det går inte att förklara vilken lockelse detta blomsterarrangemang har på mig. Är det doften? Är det utseendet? Är det lökarna som sticker upp ur mossan eller är det korgen jag är sugen på? Jag vet inte själv….? Det jag vet är att jag verkligen vill vårda den lilla skapelsen ömt men kanske inte riktigt lyckats med det i mattes ögon. Jag är övertygad om att jag besitter de grönaste fingrar som kan få vad som helst att prunka och blomma i ståt o prakt.

Nu har jag i vilket fall gjort mitt bästa för blomman och ett tyst litet krig har ju som vanligt utbrutit mellan mig o matte. Jg begriper mig inte på den kvinnan. Måste hon lägga sig i allt och varför ska allt vara på hennes sätt för jämt. Inte en chans får man att odla den kreativa sidan av sig själv i det här huset.

Nåväl nu är mossan mest intrampad i mattan så mycket det går, pärlorna på hyacinterna är avplockade, lökarna står snett i krukan,  och resterna av stjälkarna är uppbundet med vit rosett. Hon är envis matte!

/E

Egel;

Så har det varit vanlig vecka och husse är borta på jobb som vanligt. Då ligger jag på hans huvudkudde i sängen.

Jag skriver det en gång till för säkerhets skull. DÅ LIGGER JAG PÅ HANS HUVUDKUDDE I SÄNGEN!!

”Var sover matte då?” , undrar säkert ni som känner till mattes inställning till hundar i sängen. Jo hon ligger på sin huvudkudde alldeles bredvid. Ska jag skriva det också en gång till så ni säkert vet att ni läst rätt. JO HON LIGGER PÅ SIN HUVUDKUDDE ALLDELES BREDVID!!

När jag hör att hon sover djupt, och det hörs ska ni veta, så ålar jag smidigt upp och lägger mig noga på husses halva av sängen. Jag ligger med huvudet bortvänt från matte så jag inte ska andas henne i ansiktet. När matte vaknar på morgonen så har jag högsta beredskap för att snabbt duckande och ålande kasta mig ur sängen innan hon lyckas att handgripligen hjälpa mig. Men de senaste veckorna har hon vänt ryggen till och inte sett att jag ligger där, eller inte låtsats se i alla fall.

Men i morse tror jag att segern slutligen var vunnen! Furia buffade igång matte en halvtimme innan väckarklockan skulle ringa som vanligt och matte var helt enkelt för trött för att stå emot. Så Furia ålade upp och lade sig bekvämt i sked med matte och jag kröp lite närmare jag också och bara svepte alldeles lätt med morrhåren i nacken på matte. Då vänder hon sig sakta över på rygg. Jag stelnar till redo att fly! Hon vänder ansiktet mot mig och viskar ”go morron Egel”! Jag blir så lycklig att jag blir alldeles stilla och tårögd. Sakta sträcker jag fram huvudet och trycker min torra och morgonheta nos mot hennes kind ”go morron” viskar jag också. Matte sträcker ut armarna och drar både mig och Furia till sig. Så ligger vi där, alldeles stilla tills väckarlockan ringer. Fast hon spände ögonen i oss båda två och sa när hon satte sig upp på sängkanten; ”Det här stannar mellan oss. Inte ett ord till någon och det kommer aldrig att hända igen. Capice?!!?!!” Si, si señora! Chilla!

/Egel

Egel;

Veni, vidi, vici kanske inte husse och matte tycker att vi kan säga efter den här tävlingen, men Furia och jag håller inte riktigt med.

Jag drog in full pott redan utanför planen!

Betyg 10 i förmåga att blåsa upp sig till störst och starkast i hela Smedjebacken under 2000-talet!

Betyg 10 i snyggast resta ragg och förmåga att hålla den uppe över tid.

Betyg 10 i ljudliga fnysningar som ingen tar miste på att de betyder ”här kommer en Prins Sankt Egel. Övrig pöbel håller sig väldigt långt borta!”

Betyg 10 för stor uppmärksamhet på den andra planens klass 3 tävling.

Betyg 10 för att stå upp alldeles blickstill och spänd och redo till full fart vilket ögonblick som helst under platsliggningen när de ropar ”hiiit” från klass 3 planen.

Betyg 10 i bäst att gå baklänges i koppel.

Betyg 10 i ålande under gång

Betyg 10 i snabba hopp på stället under gång

Betyg 10 på sneda sättanden

Betyg 10 hopp över hinder

Betyg 10 i snabbast att släppa apporten.

Bra jobbat va´!! Har ingen aning varför husse plötsligt tränar på allt möjligt till och med när vi promenerar. Jag kan ju redan allt!!

Furia;

Jag har ingen aaaaaning vad det är för spektakel matte drar ut mig på helt plötsligt. Senast jag var i Björnidet var det full fart med lätt sladdande i kurvorna på agilityplanen som gällde. Nu var det sakta nig och lyda runt som inte får en endaste cattledog på gott humör. Men jag säger som Egel jag att vi gjorde minsann bra ifrån oss som ras så alla borde vara stolta över hur väl vi visar cattledogens vaksamhet och uppfattningsförmåga.

Här är poängen från Furia till Furia;

Betyg 10 för att hinna göra utfall på båda sidor om bilen direkt jag hoppar ur och innan matte hinner blinka bara utifall-att någon tänkte mopsa sig.

Betyg 10 för att skälla ett uppfodrande ”Kom igen nu då!!” på matte när det gick för sakta.

Betyg 10 för att radarn var på 360 grader runt och jag hade 95% koll på ALLT runtomkring och ca 3% koll på matte samt 2% tankar på om möjligtvis Brix har hittat benet jag gömde under mattes huvudkudde precis innan vi åkte och dessutom tuggat i sig det hela eller om det torkat fast på kudden så det ligger säkert kvar?!

Betyg 10 för visad stor självbehärskning genom att sitta klistrad i mattan trots att det rycker i benen av lust att lydigt rusa till matte på hennes första ”hit!” och klara av att hålla sig ända till tredje ropandet ”FURIA!!!HIIIIIT!!!”

Betyg 10 för att göra saker på tävlingsledarens kommando och visa att en cattledog ligger alltid före. (Jag har ju faktiskt tävlat lydnad en gång förut med kommendering. Vem tror de att de lurar!!)

Betyg 9,5 för snabbt släppande av apportbocken. Men extrapoäng delas ut för den extremt nonchiga attityden och för åstadkommandet av det lite ploppande ljudet när apportbocken spottades ut. Så summa 11,5p!!

Gör om det ni om ni kan!

*Furia viskar; nej men snälla matte gråt inte. Det blir bättre nästa gång. Promise kanske.*

/FE

Brix;

Jaha, då har man gjort sin smygdebut då i högst inofficiella sammanhang, men ändå! UHV ordnade tävlingen Årets Nykomling för alla Nya hundar och medlemmar i UHV och jag är ju en av dem. Vi skulle köra 1 agilitylopp och 1 hopplopp och det var det sammanlagda resultatet som räknades. Behöver jag säga att jag vann? ”Hey…..What did you expect!”

Egel;

Han är så himla duktig Brix och så ruskigt snabb. Men jag skulle nog ge honom en match om jag bara tränade lite. Men nu är det ju inte agility jag håller på med även om matte smygtränar med mig så fort hon får chansen. Körde en rak serie igår med lite vinklar på hopphindren och det gick jättebra ibland. Ibland tittar jag bara matte i ögonen och springer dit näsan pekar och ibland tar jag hindren på vägen också. Det är som lite olika det. Men nu är det lydnadstävling i helgen och jag har legat i hårdräning.

Massor av bus med Furia för att hålla energin och glädjen uppe. Lång lunchpromenad med Catja för att hålla mig i skinnet och ett pass i ridhuset med matte (???) samt ett agilitypass inför hopp över hinder. Husse är ju borta som vanligt på jobb så då blir det som det blir när jag får sköta träningen själv.

Furia;

Jag äter taggtråd och småspik till frukost, lunch o middag för tillfället så alla gör bäst i att hålla sig undan. Nån måste ju ta sitt ansvar och fylla luckan efter Tilda och det blir ju självklart jag. Det ska vara en female till det mesta vet ni. Nä allvarligt det är lite stökigt i mig nu när hon inte finns med. Det var ju vi två som hörde ihop med matte liksom och hon fattas helt enkelt.

Men det är bara att bryta ihop och gå vidare och jag är full av sprakande galen energi som jag måste göra av med någonstans. En lydnadstävling blir bra om det inte finns en agilitybana i närheten. Det är ändå lite hundar att blänga på och lite koncentration som krävs så det blir kul! Jag ska skärpa mig matte. Promise!

/FEB